Det mest avlägsna objekt på stjärnhimlen som kan ses för blotta ögat är Triangelgalaxen i stjärnbilden Triangeln. Den är på väg mot oss i rasande fart: 100 000 km/h (tänk: 100 ggr snabbare än ett jetflygplan). Men lugn, det dröjer 6 miljarder år innan den kommit hit. Och förresten har Vintergatan och Andromedagalaxen krockat långt innan dess.
Triangelgalaxen M33 är den tredje största (av drygt 50) galaxer i den Lokala galaxhopen; endast Andromedagalaxen och Vintergatan är större. M33 finns på 3,2 miljoner ljusårs avstånd och är på väg mot oss i hög hastighet. Den brukar anges som det mest avlägsna objektet som kan ses från Jorden med blotta ögat. Foto: ESO.
Vintergatan (vår egen galax), Andromedagalaxen och Triangelgalaxen är de tre största galaxerna i den Lokala galaxhopen, vilken består av ett 50-tal galaxer. Våra öden är sedan länge sammanflätade och om drygt 4 miljarder år räknar astronomerna med att Vintergatan och Andromedagalaxen påbörjat sin krock, för att efter ytterligare ett par miljarder år ha förenats i en ny, elliptisk galax.
Exakt hur Triangelgalaxen kommer att bete sig vet man inte, men med data från Hubbleteleskopet och ESA:s Gaiateleskop tror astronomerna att Triangelgalaxen redan kan vara i en slags omloppsbana kring Andromedagalaxen. Kanske kommer den så småningom krocka med den nya Vintergatan-Andromedagalaxen? Den som lever får se.
Kan ses för blotta ögat
Triangelgalaxen är den tredje största galaxen i den Lokala galaxhopen och ligger synnerligen väl till på den norra stjärnhimlen. Under februari hittar man den i väster, halvvägs (40°) upp på himlen vid 20-tiden på kvällen (se kartan längre ner på sidan).
Om man har unga ögon och befinner sig på en plats bortom stadens ljus, kan man en klar stjärnnatt se Triangelgalaxen för blotta ögat! Detta gör den till det mest avlägsna, permanenta objekt som kan ses med blotta ögat från Jorden. Magnituden är 5,7 och på himlen har den utsträckning på cirka 1,2° * 0,7°. (Månen är cirka 0,5° i diameter, så där får man en uppfattning om storleken på himlen.) Den är ljusare i mitten, så för blotta ögat ter den sig inte lika stor som månen i sin utbredning – det är endast de inre delarna som kan ses med blotta ögat.
Galaxen observerades första gången på mitten av 1600-talet och återupptäcktes av Charles Messier 1764, varvid han gav den ordningsnumret 33 i sin katalog över ”icke-kometer”. Följaktligen kallar vi den för M33 idag och det är så den hittas i amatörteleskopens programvara.
Triangelgalaxen i en handkikare
Triangelgalaxen kan enkelt ses i en vanlig handkikare om förutsättningarna är goda. Som med de flesta deep sky-objekt krävs en mörk natthimmel fri från ströljus och dis i luften. På svenska kallar man ibland deep sky-objekten för ”Nattsudd” och är himlen ”suddig” i sig, så försvinner objekten i suddet. Ju större kikare och ju högre förstoring, desto mer kan du se av denna spiralgalax.
Galaxen ligger så långt bort att enskilda stjärnor inte kan urskiljas. I en handkikare ser du en liten dimmig fläck; kanske lite ”taggig” där taggarna antyder galaxarmarna som sträcker sig ut från kärnan. Men inte illa det; du har sett det osynliga och något 99,99% av världens människor aldrig kommer se: en väldig galax, 60 000 ljusår i diameter med runt 40 miljarder stjärnor. Och den är på väg mot oss i rasande fart!
Triangelgalaxen i ett teleskop
Redan i ett nybörjarteleskop – t.ex. ett Celestron Astromaster 130 EQ – med ett bra okular som ger cirka 100 ggr förstoring, kan galaxarmarna antydas. Men precis som för blotta ögat och med en handkikare så krävs en mörk natthimmel utan ljusföroreningar.
Som amatörastronom vet du att inte ens med det största teleskopet kan du se de detaljer som återges i ett fotografi. En kamera kan samla ljus i flera timmar för att få fram detaljer i galaxer och nebulosor. Ditt öga – hur stort det än kan göras med ett spegeln eller ett objektiv – hinner bara samla ljus en bråkdel av en sekund.
För att få en uppfattning av vad ett öga kan se med ett mindre teleskop finns de som tecknar vad de ser i sitt teleskop. I följande länk kan du just se hur en erfaren amatörastronom tecknat hur Triangelgalaxen ser ut, just i ett 130mm Newtonteleskop: Teckning av Triangelnebulosan visuellt i ett 130mm teleskop.
Triangelgalaxen M33 ligger högt över horisonten vid 20-tiden på kvällen. För att hitta M33, utgå från den stjärnan Mirach i stjärnbilden Andromeda. I en handkikare med stort synfält kan du se M33 längst till vänster i synfältet, med Mirach till höger. Karta: Stellarium
Att hitta Triangelgalaxen på natthimlen i februari
Triangelgalaxen M33 ligger högt över horisonten (40 grader) i februari vid 20-tiden på kvällen i norra Europa. En stjärnklar natt, bortom störande ljus kan den ses för blotta ögat. Enklaste sättet att ”stjärnhoppa” sig fram till M33 är att utgå från den ljusstarka (dubbel-)stjärnan Mirach i stjärnbilden Andromeda (se karta). Vid 20-tiden på kvällen tar du sikte mot en punkt 7 grader till vänster om Mirach hittar du den. I en handkikare med stort synfält kan du se Mirach längst till vänster i synfältet, med Mirach till höger.
Text: Claes Tunälv